Starwars med barnbarnen

Barnbarnen är heltokiga i Starwars. De har suttit kvällen lång och tittat på flygande plåtmanicker (de ser ut så), en rolig snubbe som liknar gamle Alf Henrikson men är grön och har lustiga öron, samt en robot som ser ut som en våra dammsugare. Handlingen är helt obegripligt men effekterna och maskinerna helt fantastiska. De Onda, som liksom lite påminner om de Konfedererade i Nordamerikanska inbördeskriget (det var på 1800-talet: se president Abraham Lincoln), har officerare i tyrolerdräkt. Hmm.
De Goda tycks på gängse amerikanskt sätt vara fritidsklädda under alla rymdkostymer. en och annan har slängkappa. Slängkappa är snyggt. Den Onde själv ser ut som en blandning av Läderlappen och en skalbagge och är måttligt imponerande, men en hejjare att slåss med strålsvärd. Och musiken är pampig! Nu skall jag se om Wikipedia vet mera om The Force och allt det där. Det är viktigt att förstå barnbarnens upplevelser!

Omgörning

Vi håller på att omdisponera gamla= låga huset. Iris musiksektion tar över mot söder och jag får ett arbetsrum mot norr. Det är ett oändligt bärande, men till slut skall vi bära hem hela projektet!
Och få en ordning och effektivitet i hemmet som vi längtat länge efter...

Bröllop i Västerbotten

Vi har varit på Stort Norrländskt Bröllop, i ortodox ordning dessutom! Efter c åtta timmars körning genom ett svindlande vackert Sommarnorrland landade vi i gästfrihet, värme och god gemenskap. Samt mycket god mat... Och goda sommarmöten också med dem vi möter resten av året.
Och nu har de tu blivit ett, Iris och jag har sett en del av Sverige som var ny för oss, och vi har återvänt
berikade och glada hem, med friskare ögon och förnyad kreativitet! /2009 08 12

Mors kusin Toffy, farväl...

I förmiddags ringde morbor från Muurla och berättade att allas vår "Toffy", Christoffer H Ericsson, gått ur tiden . Livet stannade upp , och minnena kom. Ännu ett band bakåt har alltså brustit.
Här är en länk med en översikt över hans liv, med alla reservationer för att jag inte kan kolla
fakta i den...
Jag är tacksam för hans böcker, om antiken om sjöfart marinarkeolgi och nutidshistoria, och hoppas att de som inte kom ut medan han levde får komma ut efterhand. Jag kommer att sakna honom.
Evig åminnelse!

Att ha barnbarn

är en glädje som Helena och Richard givit Iris och mig. Två pigga pojkar, 7 och 5 år, och en mycket charmig och medveten treårig flicka uppfyller vår värld, med mor, barnens mostrar och bekanta.
En riktig klassisk svensk sommar på sitt bästa!
Tack till alla goda gåvors Givare, nu och alltid...