Presentation!

Nu har jag startat en blogg - igen!

Denna sida är avsedd som webb-loggbok.
Ni får reda på vad som händer mig, Iris och familjen, i lämpligt urval -och lagom förskönat.
Dessutom lite vad jag tycker!
Vill ni veta mera om vad jag tycker- och det gör jag! så klickar ni - med bävan eller entusiasm- på http://fathermikael.blogspot.com/
Skyll er själva sedan, ty där skriver jag nämligen -åtminstone från och med nu-
inlägg om frågor som är viktiga/ roliga/angelägna för mig och där jag tycker att jag bör tycka. Om det mesta behöver jag lyckligtvis inte skriva: det görs redan, stundom bättre, av andra.
Och i andra fall har jag inte hunnit få ihop krutet ännu. Eller avstår. Av skäl som jag finner rimliga.
På http://fathermikael.wordpress.com/ skriver jag familjenytt på engelska.
Alla talar ju inte svenska än.
På http://www.mikaelrapport.blogspot.com
-där du läser nu! -tänker jag ha löpande rapportering: kan Carl Bildt, så kan jag!
Dessutom är en VÄXTBLOGG i vardande:
irisochmikaelsvaxtligheter.wordpress.com
Välkommen på trädgårdsbesök, när vädret är lämpligt!

Den bloggdrivne läsaren märker att jag här använder Blogspot:
vår utrikesminister däremot Wordpress
(och jag med, i andra bloggar, se ovan!) Hvafalls?
Skälen är tre:
1 omväxling,
2 övning, som borde ge ...
3.... insikt i hur de två miljöerna förhåller sig till varandra.Vad är de bäst på? Vilken kan man ställa till med mest konster i? Vilken är enklast att diskuterai? Det vill jag veta!


Här kommer inte en tirad om hur besvärliga inloggningar i blogspot (och facebook!) kan bli! ;)
Åtminstone för mig. Jag konstaterar faktum, och hoppas att jag överlever!
"Ansiktsboken" är förresten extra kul: jag måste logga in en gång, för att bli nekad!
-sedan en gång till med exakt samma id och lösen!- och då!, då får jag vara med, så sakteliga, så sakteliga...
Facebook har för mig gett slow computing ett ansikte.
I kvällför förta gången går det så fort som man tänker sig att det ska, och jag är mycket tacksam för det.
Å andra sidan -det som är viktigt kanske kan få tid?
Människor är viktiga!
Tänk så många goda kontakter Facebook hjälpt mig knyta an igen!
Kanske är det som med slow food: långsamt är godast?
Vi tar det lugnt!
fM